VästarvetBilden av Malmska valen på väg ut genom väggen i Ostindiska huset i Göteborg väckte nyfikenhet hos Maja Thrane, och på så vis såddes första fröet till hennes roman Anvisning att konservera naturalier. Men boken handlar i ännu högre grad om mannen bakom valen – August Wilhelm Malm.
Maja Thrane är själv litteraturkritiker och stenkonservator, och Anvisning att konservera naturalier är hennes debutroman. Berättelsen börjar med att ett nutida par flyttar in i ett hus där Göteborgs naturhistoriska museums legendariska intendent August Wilhelm Malm tidigare bott med sin familj.
Vad handlar din bok om, förklarat med dina ord?
– Den är ett försök till utforskande av den tid som A W Malm levde och verkade i, som på många sätt var en sorts brytpunkt då tro och vetande verkade sida vid sida, och inte sällan blandades samman. Den har också varit ett försök att se vad som händer med den tiden i mötet med vår nutid, och ett försök att utforska frågor om verklighet och förgänglighet, säger Maja Thrane.
Vad var det som fick dig att vilja skriva om August Wilhelm Malm och valen?
– Det var för många år sedan som jag såg bilden av valen på väg ut ur byggnaden. Den väckte en stor nyfikenhet, satte igång någonting. Jag noterade också att Malm var rätt oomskriven, inte minst med tanke på den plats han och valen har kommit att inta i det göteborgska medvetandet.
Anvisning att konservera naturalier är ju också en skrift av just A W Malm. Hur tänkte du när du valde att använda den titeln även till din bok?
– Det är en del lek, en del allvar i detta. Å ena sidan är det ett sätt att understryka hans betydelse, en form av hedrande om man så vill. Ett sätt att visa tacksamhet därför att jag via honom fick möjligheten att utforska någonting. Å den andra är det en inbjudan till reflektion över synen på originalitet, föreställningen om att ”vara den första”, den ”enda och unika”, och så vidare som Malm själv, och många vetenskapsmän före och efter honom, och även författare för den delen, underhåller. När vi kanske snarare mest tillför en liten, liten droppe till något befintligt.
Vad är din relation till Malmska valen?
– Komplex, skulle jag säga! Utforskandet av den har lika mycket varit ett utforskande av valen i sig som mina egna bevekelsegrunder. Jag tror att det som fick mig att intressera mig för den kanske inte är helt olikt det som gör att den upptar en sådan plats i göteborgares medvetande, men också tänker jag, omedvetande.
Jag har tittat på bilder i våra samlingar och stött på Malm i lite olika sammanhang, men i vårt material är det yrkesbilden av honom som syns. Hur har det varit för dig att tolka honom?
– När jag började intressera mig för A W Malm visste jag så gott som ingenting om honom. Jag slogs också av detta, att det trots att han var så relativt känd, hade ägnats så lite uppmärksamhet kring vem han var. Sedan var detta också just en frihet, i kombination med att de händelser som skildras ligger rätt långt tillbaka i tiden. Men jag visste ju inte vad jag skulle stöta på för information. Som till exempel Nordkalotten*. Jag tänker mig att denna händelse måste ha förföljt honom livet ut, och att hans liv även tål att läsas i ljuset av denna handling. Men det finns också aspekter jag fann rörande i Malms liv. Hur han gör en tämligen tidig klassresa till exempel – han var skräddarson – och hans, som jag tolkar det, vilja till någon slags revansch, att bli accepterad och respekterad av den akademiska världen. Men också den oerhörda hantverksskickligheten som jag som stenkonservator tilltalas av.
*1841 reste Malm som tjugoåring på en insamlingsresa till Nordkalotten, och blev inhyst hos pastor Lindstedt i Vittangi. Denne hade en dotter, Brita Wilhelmina Lindstedt. Malm gjorde henne gravid och lovade att gifta sig med henne, men tog till flykten. Brita var tolv år gammal.
Hur mycket är sant och hur mycket är påhitt när det gäller Malms liv?
– Jag har tagit mig rätt få konstnärliga friheter vad rör fakta kring hans liv och verk. Jag har också i rätt stor omfattning använt mig av A W Malms egna skrifter och försökt låta honom tala med sin egen röst. Däremot låter jag den plats, alltså det hus han lever i med sin hustru Caroline Mathilde, förbli mer outtalad. Men det är en intressant fråga, detta om sanning och påhitt. För när det kommer till Malm och valen själva tycks de lite fungera som katalysatorer för denna fråga om sanning och fiktion. Jag tänker då till exempel på diskussionen nyligen om huruvida det verkligen fanns ett kafé inuti valen.
Liv och död, och att vara död och levande på en gång känns som viktiga teman i boken. Tycker du att valen och naturalierna på Göteborgs naturhistoriska museum väcker sådana tankar?
– Ja, väldigt mycket. Det är på något vis hela den paradoxen som är så intressant, bevarandet av något som redan har dött.
Har du besökt valen efteråt, nu när boken är klar? Om inte, vill du göra det eller är du mätt?
– Nej, jag har inte besökt den efteråt. Det skulle jag gärna göra!
Anvisning att konservera naturalier är utgiven av bokförlaget Lejd. Via den här länken kan du läsa mer om boken. Vill du veta mer om Malmska valen finns fakta på Göteborgs naturhistoriska museums webbplats.
Hanna Ljungberg, kommunikatör i Västarvet
