Nu är väl svalans boning tom

Vi börjar med en mycket gammal faktabok. I Olaus Magnus bok Historia om de nordiska folken, bok 19 från 1555, finns ett kapitel om just svalor. Läs och lär genom detta utdrag:

Om svalor som dragas upp ur vattnet
Fastän personer, som skrivit om mångahanda naturförhållanden, ha omtalat, att svalorna byta uppehållsort, d.v.s. draga till varmare trakter, redan då det så smått börjar arta sig till vinter, så händer det icke förty rätt ofta, att fiskare i de nordiska vattnen råka draga upp svalor, som bilda liksom en hopgyttrad massa.
Efter höstens början ha de packat ihop sig, näbb vid näbb, vinge vid vinge, fot vid fot, för att sänka sig ned bland vassen. Ty man har lagt märke till, att de vid denna tid, efter att ha sjungit en ljuvlig sång, på detta sätt sänka sig ned, och att de efter vårens ankomst helt fridfullt flyga ut ur vassen och uppsöka sina gamla nästen eller med den ivriga omsorg, som är dem medfödd, bygga nya.
Men om en sådan massa drages upp av oerfarna ynglingar – gamla erfarna fiskare kasta ut den igen – och bäres in i varmstugor, så börja visserligen svalorna, när de tinat upp av värmen, flyga omkring, men de bli sedan icke länge vid liv, ty de ha hämtats tillbaka, icke av egen fri vilja, utan såsom fångar, brådstörtat och i otid; varav man kan lära, att man bör undvika för tidiga barnbörd.

Magnus Gelang är intendent på Göteborgs naturhistoriska museum och fåglarnas förkämpe nummer ett. Hur ställer han sig till Olaus Magnus redogörelse, såhär 500 år senare? Sover svalorna i klumpar på havsbottnen?

– Va??? Har aldrig hört talas om att det hittats klumpar av svalor i vattnet, men i så fall antar jag att det handlar om att det har hänt något, en hagelskur till exempel, som tryckt ned fåglarna i vattnet och att de sedan klamrat sig fast vid varandra…

Okej, men om de inte gömmer sig på havets botten, vart befinner de sig då under vinterhalvåret?

– De flyttar mellan övervintringsområden i tropikerna och häckningsområden på norra halvklotet, förklarar Magnus lite lugnare. De svalor vi har som sommargäster i Sverige häckar här och övervintrar framför allt i Afrika söder om ekvatorn. De kommer hit i slutet av april och lämnar Sverige under augusti-september, så det är alltså bara en mindre del av året som de befinner sig uppe hos oss. Under flyttning samlas ibland svalor i stora antal och rastar i vassbälten, och det kan nog vara en av förklaringarna till den gamla sägnen. Speciellt om man sedan hittat döda fåglar i vattnet.

En dröm om sommar
På norra halvklotet är svalan alltså en symbol för vårens och sommarens antågande. Redan i det grekiska dramat Cratinus från 500 f. Kr används uttrycket ”en svala gör ingen sommar”, ett av världens idag mest spridda fågelordspråk. Uttrycket betyder att en enstaka händelse inte alltid kan räknas som bevis för ett större skeende.

– Jag gissar att detta kan kopplas ihop med de första enstaka ladusvalorna, som kan komma ganska tidigt i april, säger Magnus. Som vi vet om vädret i april så är det knappast sommar då, utan det kan komma snö och kallt väder oavsett om första svalorna kommit hit eller ej…

Olaus Magnus, Magnus Gelangs 500 år äldre namne, skriver vidare sitt kapitel om svalornas beteende på våren:

Det händer även, att, när de på våren vända åter av fri vilja och flytta in i sina gamla bon eller bygga nya, de överraskas av fruktansvärd köld med tätt snöfall. Då dö de alla på en gång, och sedan får man under hela den sommarens lopp icke se några svalor på boningshusen eller vid flodstränderna, utom några enstaka, som stiga senare upp från de större vattendjupen eller flytta dit från andra orter. Sådana ser man, när kölden alldeles upphör i maj, komma flygande för att, tack vare naturens huldhet, fortplanta släktet.
Man ger då akt på om de bygga sitt bo högt eller lågt. Ty detta är för jordbrukarna ett tecken på, om det skall bli mycken eller ringa nederbörd, och de bestämma sig med ledning härav för att så i dalar eller på berg och kullar. Men som ett dåligt förebud räknar folket, att svalorna sky att bo i någon gård; de tro, att takåsen i så fall kommer störta in.

Men kan man verkligen utgå ifrån svalornas bobyggande när det gäller skörden?

– Det kan man garanterat inte, säger Magnus. Svalorna bygger sina bon på så predationssäkra platser som möjligt, och som samtidigt är skyddade från regn. Det kan till exempel vara i nocken inne i en lada, om det är en ladusvala, och såvida inte bonden ändrar höjden på ladan utifrån årets skörd kommer knappast höjden på boet återspegla skörden!

Kokosnötter och olika svalor
Hittills har Magnus Gelang krossat de flesta av Olaus Magnus svalteorier, men en sak verkar den äldre av dem ändå haft rätt i. Olaus Magnus berättar nämligen om att det i Sverige finns tre olika svalarter:

Den första är den, som bor hos människor, har vitt bröst och långtvekluven stjärt och ständigt kvittrar i sitt näste under taket. Den andra arten lever i det fria, är svart till färgen och har sitt bo i klyftor, bland stenar och ruiner. Den tredje arten håller till vid flodstränder och är rödaktig på buken. Den skaffar sig bostad genom att gräva hålor i jorden, men dröjer något därmed till följd av flodernas översvämningar.

– Det stämmer bra, Olaus hade koll på Sveriges svalarter! kommenterar Magnus vilket troligtvis får den äldre av dem att sluta rulla runt i sin grav. Det finns 80-90 arter av svalor i världen, och av de fåglar vi har i Sverige är de närmast släkt med bland annat sångare och lärkor.

–  Olaus beskriver först ladusvala, sedan hussvala och sist men inte minst backsvala. Den sistnämnda är numera lättast att hitta i sandtag med mera, där den gräver gångar in till sina bon i branter i sandtag. Så sommarens tips är att leta rätt på närmaste sandtag och kolla om det finns backsvalor där, de är riktigt fascinerande!

Ytterligare en fråga vi absolut måste ha svar på är ju också den om svalans flygförmåga. Vilken är den genomsnittliga flyghastigheten hos en olastad svala? Och skulle en svala kunna bära en kokosnöt med sig under flygturen? Och är det i så fall skillnad på en afrikansk svala och en europeisk svala när det gäller denna förmåga?

– Vad jag kan hitta flyger en ladusvala cirka 11 m/s, olastad… Jag tror knappast att de kan bära en så pass tung last som en kokosnöt, så jag tror Kung Arthur hittat sina klapprande kokosnötter vid engelska strandkanten. Det som de missat i debatten är att vi kanske borde vända på myntet och se på våra svalor som afrikanska svalor, som bara kommer hit för att häcka! Det finns såklart andra afrikanska svalor också, men de flyttar inte upp till oss för att häcka.

Med denna kommentar kan Magnus Gelang utan svårighet korsa the Bridge of Death över the Gorge of Eternal Peril och vidare mot vårt sista stycke.

Värdelös att spå vita jular
I folktron har svalans beteende använts för att spå väder. När svalorna flyger högt på himlen ska det bli varmt och soligt och när de flyger lågt väntar regn och lågtryck. Fungerar det så?

– Svalorna följer sina byten, och det är framför allt insekter. Vissa insekter flyger högre upp i klart väder, så det är snarare tvärtom. Alltså, man skulle kunna spå svalornas flyghöjd utifrån vädret, men knappast tvärtom! säger Magnus.

Men i mörka december är ju svalorna som sagt inte på plats och de kan därför inte hjälpa oss att spå julvädret. Däremot kan vi avsluta månadens (och årets!) Fågelfredag med ett utdrag ut Viktor Rydbergs dikt Tomten:

Tomten vandrar till ladans loft
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

#fågelfredag

Anna Härdig
Digital kommunikatör, Västarvet