Västarvet
I dag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag – en internationell minnesdag för förintelsens offer. Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.
Ravensbrück – ett koncentrationsläger för kvinnan
I tidskriften Historiskan nr.4 2019, finns en text av Anna Larsdotter. I artikeln kan vi läsa om koncentrationslägret Ravensbrück, som var särskilt avsett för kvinnliga fångar. Lägret stod färdigt 1939 och Röda armén bröt in genom grindarna den 30 april 1945. I lägret placerades kvinnliga motståndskämpar, judinnor, Jehovas vittnen och romer. Precis som i de mera kända koncentrationslägren, gasades och avrättades fångarna när de blev för svaga för att arbeta. Flera kvinnor som bodde i närheten av lägret sökte arbete där. Lönen var mycket bättre än vad som erbjöds vid närbelägna fabriker och den som tog arbete som vakt fick dessutom en nyanskaffad maktbefogenhet.
I tidskriften kan vi läsa om de gråskaliga förhållandena, att det förekom medkänsla och gemenskap i lägret. Men framförallt drevs en hård maktkamp mellan vakterna och fångarna. Det framkommer att det fanns grupperingar bland fångarna och att de ingick i övervakningsuppdrag för vakternas räkning. Vid nyare studier har det också uppdagats att det bedrevs bordeller i flera av koncentrationslägren och att kvinnliga fångar utförda sexuella handlingar i utbyte mot tomma löften. Allt för att överleva.
Med dagens förändrade syn på makt- det sexuella våldets funktion i krig, kan vi ställa nya frågor till det förgångna.
Aldrig glömma
Förintelsens minnesdag tillägnas de som fallit offer för den antisemitism och den förintelse som rådde för 75 år sedan. Några som sällan nämns är de personer som fått leva i sviterna av förintelsen. Jag tänker närmast på de personer som är anhöriga till förintelseöverlevare. Att ha fått se sina föräldrar eller mor- och farföräldrar tampas med minnena, sorgen, rädslorna och kanske också skammen som präglat deras återstående liv. Minnen som påverkar hela familjer i grunden och som finns kvar som öppna sår. Sår som finns kvar i generationer och som kanske aldrig läker.
För samhället i stort, och för dem som inte levt aktivt i sviterna av förintelsen, är det viktigt att inte försumma de efterlevandes oläkta sår. Det är istället viktigt att våga riva på såret, fråga, reflektera och aldrig glömma.
Sandra Bjärenberg, antikvarie på Forsviks bruk
Referenslista
Forum för levande historia (2020) FÖRINTELSENS MINNESDAG.
https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/forintelsen/forintelsens-minnesdag (Hämtad: 2020-01-22)
Larsdotter, Anna. 2019 nr.4. Skräckens läger. Historiskan: Sveriges första kvinnohistoriska tidning. Malmö: Historiskan
