Västarvet
Tomten och häxan
I Västarvets blogg skrev jag vid Halloween att det finns samband mellan häxor och fladdermöss och att samma gällde tomtar. En likhet är just kyrktornen, med den skillnaden att häxan sägs stanna där vid påsk för att stjäla mässing från klockorna, på väg till Blåkulla. Startar gör de i skorstenen, i vars närhet fladdermöss ofta bor. Häxan hör påsken till, men i södra Italien är hon även ute och flyger under trettonhelgen, under namnet Befana, vilket syftar på helgens namn epifania. Befana flyger omkring och delar ut julklappar till de italienska barnen, precis som tomten. Den senare tar som bekant vägen ner genom skorstenen för att lämna klapparna.
Jultomten och gårdstomten
Enligt de flesta, om inte alla, tomteforskare är gårdstomten och jultomten två helt olika varelser, men den som rotar i det hittar vissa samband mellan dessa två mytiska figurer. Röda trådar som inte helt går att bortse från. Speciellt inte om man börjar rota i deras förhållande till fladdermusen. I Sverige har dessa två ordet tomte gemensamt. Tidigare sa folk tomtebisse, tomtenisse, eller liknande, vilket innebär ’figur som håller till på tomten’, som många fladdermöss gör. Att jämföras med häxa-ordets etymologiska förhållande, de flesta anser att ordet härstammar från hagezussa, eller liknande, och innebär ’figur som håller till i hagen’, också ett populärt ställe för fladdermöss.
Sankt Nikolaus
Den som rotar i tomtens historia, oavsett om det gäller jultomten eller gårdstomten hamnar förr eller senare i grottor eller gruvor, eller andra håligheter i underjorden, det vill säga att deras historia börjar där. När det gäller jultomten anses han härstamma från S:t Nikolaus från Myra, Turkiet, med senare inblandning av bland annat Coca Cola. Staden där han sägs härstamma från är, förutom för S:t Nikolaus, även känd för sina byggnader insprängda i berget, en bostadsdröm för fladdermöss av många slag, i ett mycket grott- och fladdermusrikt område.
Victor Rydberg och fladdermusen
Den svenska tomten sägs ha fått sin nutida konstruktion av Victor Rydberg, med dikten Tomten och även Lille Viggs äventyr på julafton, och Jenny Nyström, med sina tomtebilder. Lille Vigg utspelar sig delvis i en grotta och Rydberg skriver: ”Och framför konungens tron stod en oräknelig skara tomtebissar från alla gårdar och stugor på flera mil däromkring och omtalade allt hvad de människor, i hvilkas hus de höllo till, hade tänkt, sagt och gjort under årets lopp.” Tomtenissarna som på sommaren håller till i stugor och på gårdar är alltså på vintern i grottan, beter sig precis som fladdermössen gör då de på vintern går i dvala, efter en sommar i stugorna. Med vissa undantag, det finns fladdermöss som är ute och flyger både när det snöar och är flera minusgrader. Viktor Rydberg har för övrigt även skrivit en bok med titeln Vampyren.
Jenny Nyström och fladdermössen
Men Jenny Nyström har väl inte så mycket med fladdermössen att göra, tänker kanske den kritiske. Hon sägs ju ha målat av sin pappa då hon ritade tomten. Men det finns en stor mängd bilder där hon ritat tomtar som håller till i kyrktorn, såsom fladdermöss gör. Inte heller särskilt sällsynt är det med illustrationer där hon skildrat grottor och gruvor av allehanda slag, och annat underjordiskt. I en illustration med texten ’Döden fadder’ visas en gravkammare, där en kutryggig och förmodligen döende man ses tillsammans med självaste liemannen. Strax ovanför dem flyger två fladdermöss. En liknande bild finns av Gustaf Doré, i dennes illustration av Dantes Inferno. Några döende människor i en källare och två flygande fladdermöss, likheten mellan bilderna är slående, framförallt när det gäller fladdermössen. Jennys far var kantor i Kalmar innan han flyttade med familjen till Stigbergstorget i Göteborg, de bodde där under andra halvan av Jennys uppväxt. Det är ju inte helt otroligt att tänka sig att Jenny besökt kyrktornet en och annan gång, som barn, och tittat på utsikten och studerat fladdermössen.
Gnomerna
Nyströms, Rydbergs och många andras variant av gårdstomten är förresten en sentida variant av gnomen, en tomtefigur påhittad av den schweiziske läkaren, alkemisten, naturfilosofen och mystikern Paracelsus i början av 1500-talet. Denne arbetade på olika universitet i Mellaneuropa men reste även runt i Sverige och omnämns till och med i västsvenska folkminnesuppteckningar. Hans koppling till fladdermöss är att han nämner dem i vissa folkmedicinska recept och så arbetade han en hel del i olika gruvor, där han troligen fick idén till gnomerna, kanske av fladdermössen. Gnomen är en jordande, kopplad till jordens element. Dessa andar bor i jordens inre och blir någon gång synliga, vanligen i dvärggestalt. Paracelsus har beskrivit den som en liten gris. Eller apa, och sådan ser fladdermusen ut då den rör sig på marken, vilket några arter emellanåt gör.
Jultomtens uppfinnare
Tillbaka till hustaken, stugloften och uthusen och till den amerikanske jultomten. Han sägs delvis vara skapad av Coca Colas tecknare Haddon Sundblom, vars far var finsk och mor svensk vilket kanske ger oss en antydan om vilka tomtemyter han fått sin inspiration från. Vår föreställning om tomten skapar vi ju oftast i barndomen. Men innan honom hade tyskfödde amerikanen Thomas Nast ritat en ganska modern tomte på väg ner i en skorsten. Nast var född i Landau-in-der-Pfalz, en liten stad som ligger i Rheinland-Pfalz, ett område fullt av sägner och myter och imponerande grottor av olika slag. Så sägen- och fladdermusrikt område att undertecknad nog önskar sig en resa av jultomten. På väg dit passar det bra att stanna till hos häxorna på Blåkulla, alltså Brocken i det tyska bergsområdet Harz och som är beläget mitt emellan Rhenlandet och Västkusten.
Text och foto:
Bengt Edqvist, etnolog
Lägg till kommentar