Västarvet
När den engelska socialisten, designern och slöjdvisionären William Morris skrev sin utopiska roman News from nowhere år 1890 såg han framför sig ett samhälle där människorna utförde arbete i glädje och helt frivilligt. Att arbeta med något en tyckte om var en belöning i sig själv. Romanen utspelar sig i ett somrigt London under tidigt 2000-tal där huvudpersonen (även han med förnamnet William) reser runt och träffar olika personer som många arbetar som hantverkare och slöjdare. Morris beskriver dessa som ”makers of things by their own free will”.
Slöjdaren i Morris utopi är den producent som tillgodoser samhället med de varor vi behöver, och som utopisk tanke står det sig väl, det skulle nog inte minst vissa postapokalyps-eller survivalism-intresserade hålla med om. Men om vi återvänder till verkligheten, vad utmärker en samtida slöjdare?
Sociologen Richard Sennett definierar slöjd som ”The skill of making things well”. I sin bredaste form kanske det är en tillräcklig definition av såväl den samtida som den historiska slöjdaren – någon som gör det en gör bra. Eller behövs det andra begrepp och definitioner för att ringa in slöjdandet?
Under våren arrangerades Slöjdsnack som ett samarbete mellan Ulrika Roslund-Svensson/Skapismen, Kultur Ungdom och Slöjd i Väst/Västarvet. Den övergripande frågan löd ”Går det att träffas kring slöjd utan att slöjda”. I många andra branscher kanske frågan upplevs märklig, det är klart att det går att träffas och prata om musik utan att musicera, men slöjdens materiella bas står sig stark och även på föreläsningar om slöjd så stickas det samtidigt. Jag ringer upp Elin Thomasson, som vikarierade som hemslöjdskonsulent och var en av projektledarna.
Går det att prata utan att slöjda?
Ja, det gick väldigt bra faktiskt. Det kändes som att det fanns ett behov att prata, att träffas utan ett specifikt mål och utbyta erfarenheter.
Vad pratade ni om?
Det var väldigt olika beroende på vart vi var och vilka som var med. På en träff blev det mycket diskussion om olika generationers uppfattning om slöjd. Vid en annan träff blev det mer diskussion om vad slöjd är. När vi hade en träff tillsammans med makers kom det folk från olika håll, exempelvis konstnärer och det blev prat om skapande och slöjd – vad är skillnaderna och är det viktigt att definiera skillnader?
En intressant fråga som kom upp var ”Går det att vara slöjdare utan att slöjda något?” Identitet skapas ju dels genom att en själv tänker att jag är slöjdare, dels appliceras det av andras uppfattning om en själv. Så om jag går runt och säger till alla att jag är slöjdare och har vadmalsklänning på mig, blir jag en slöjdare då? Det är kul att tänka på tycker jag.
Vad kom ni fram till?
Ett möte slutade med att alla ville diskutera behovet av att ha en mötesplats. Under en annan träff diskuterade vi estetik väldigt mycket. Panduroslöjd, är det är riktig slöjd? Krävs det alltid en självständig kreativitet som inte är prefabricerad för att det ska vara slöjd? Eller är ett sånt där set från slöjddetaljer också slöjd, och vem bestämmer det i så fall?
Kan en komma fram till vem som bestämmer?
Det är lite som dräktpoliser, eller hipsters. Alla vet att de finns men ingen vill vara det. På samma sätt är det ingen som säger att jag bestämmer vad som är slöjd och inte. För att det är lite ofint.
2011 gjorde Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor en undersökning om ungas kulturvanor. Där framgick att 46 % hade ägnat sig åt slöjd eller hantverk det senaste året men bara 4 % identifierade sig som slöjdare. Varför tror du att det är så?
Jag tror kanske att det hör ihop med att slöjd traditionellt sett har sätts som näring. Och om man inte säljer slöjd så är man ingen riktig slöjdare. Slöjden som kulturform har inte slagit igenom helt. Kanske jantelagen förbjuder oss att säga att vi är så bra att vi kan kalla oss slöjdare. Det är intressant för jag håller på med musik, spelar gitarr och sjunger, men jag säger inte att jag är musiker för jag ger inte ut skivor eller håller spelningar. Det känns lite släkt. Det finns ju genres inom musik som inte finns riktigt finns inom slöjden. Är du hiphopare, så klär du dig på ett visst sätt. Det finns olika attribut som förstärker din identitet. Som näverslöjdare kanske du inte klär dig helt i näver för att förstärka det?
Mia Lindgren,
Hemslöjdskonsulent i Västarvet
Vill du fortsätta att diskutera näverkläder, slöjdutopier, dräktpoliser, och vem som är slöjdare? Slöjdsnack är tänkt att fortsätta under hösten, i samverkan med KulturUngdom. Vet du någon plats där Slöjdsnack borde dyka upp? Hör av dig till mia.lindgren@vgregion.se
Lägg till kommentar