Kattugglans ödesmättade skri

Snart är det allhelgona, en högtid där vi minns de våra som inte längre finns med oss. Kattugglan är i folktron bland annat förknippad med just döden. Det sägs att om man under natten hör kattugglan skrika sitt ödsliga klävitt klävitt i närheten av gården kommer någon som bor där snart att dö, alltså klädas i vitt. Men enligt Magnus Gelang, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum, kanske det inte är riktigt så oroväckande.

– Det är ett av kattugglans lockläten som låter så och ofta kan honan svara på hanens hoande med just detta lätet. Man hör det året om dock, så det är inte bara kopplat till revirropet som annars hörs under vår och ibland under tidig höst, säger Magnus.

Kattugglans läte ses dock fortfarande som ett omen, ofta om stundande otur. Någon som faktiskt råkade ut för just detta var den kände fågelfotografen Eric Hosking som år 1937 attackerades av en kattuggla när han skulle fotografera dennes bo. I attacken förlorade Hosking ett öga vilket ledde till titeln An eye for a bird när han senare skrev sin självbiografi.

Men har djur ett sjätte sinne? Kan de känna på sig när en annan varelse närmar sig döden?

– En gam borde gissningsvis vara ganska duktig på att urskilja sjuka djur eftersom de är beroende av det, men det gäller inte kattugglor som äter smågnagare, förklarar Magnus Gelang.

Ett sjätte sinne behöver dock inte alltid betyda dödssiande. Det kan lika gärna handla om kommande väderomslag, något som det finns otaliga exempel på att djur kan känna på sig.

– Djur reagerar givetvis på förändringar runt om dem och det hade vi människor nog också gjort i högre utsträckning om vi inte satt och stirrade på skärmar eller hängde i stan, funderar Magnus.

Kattugglans hoande är främst ett revirläte som dels signalerar att ”detta är mitt revir”, men även fungerar som parbildande eller parstärkande. På sensommaren och hösten kan man också höra ugglor hoa. Dels det vara ungar som helt enkelt övar, men även de vuxna brukar också ha en lite mer aktiv period i samband med det.

Men det är alltså främst smågnagarna som borde få kalla kårar av kattugglans klävittande. Trots detta fortsätter ugglor att spela en skrämmande roll i vår folktro, liksom många nattlevande djur gör. Varelser som är aktiva under mörkrets timmar har varit svårare för oss att ha uppsikt över vilket gjort dem mer mystiska. Hur nattlevande djur, såsom ugglor, tycks röra sig fritt i slöjan mellan det vi vet och det som döljer sig för oss.

– Men ugglor förknippas ju också mycket med visdom, klokhet och kunskap, så helt svartmålade är de ju inte, kommenterar Magnus.

Bakgrunden till kattugglans namn råder det delade meningar om. Enligt vissa har den fått namnet för att dess huvud påminner om en katts, men Magnus Gelang sitter på fler uppslag.

– Jag har hört att kattugglan fått namnet från deras jamande läte som till exempel hörs när ungarna börjar bli lite mer självständiga. Det är mycket kommunikation mellan alla i familjen då – inte minst ett kattlikt jamande som är ganska genomträngande. Men jag vet inte vad det ligger för sanning i den förklaringen av namnet, ofta är det lite vagt var olika äldre namn kommer ifrån.

I äldre beteckningar kallas kattugglan ibland för nattuggla, bland annat benämndes den så av Göteborgs naturhistoriska museums första intendent August Malm år 1877 i Göteborgs och Bohusläns Fauna. Liknande äldre lokala namn på den nationellt vanligaste ugglan finns på många platser runt om i världen.

Men är inte alla ugglor nattugglor?

– Här i Sverige är det kattugglan som fått tilltalsnamnet nattuggla och som de flesta ugglor, men inte alla, är den nattaktiv, säger Magnus Gelang.

Att höra kattugglan hoa nära ens hus är däremot inget konstigt eftersom kattugglor trivs nära människan. Kattugglorna vill ha ett mosaikartat landskap, gärna både öppet och skog, med håligheter och skydd av olika slag. Dessutom vill de ha gott om smågnagare, som möss och sorkar, så bebyggelse med trädgårdar, skogsdungar, uthus och kanske äldre hålträd är perfekt för kattugglor.

Bor du på en sådan plats är alltså chansen, eller risken, stor att du får höra kattugglans ödesmättade skrin under nätterna framöver…

Anna Härdig
Digital kommunikatör, Västarvet