Västarvet
Eric Thorsell, foto: Riksarkivet. Ingrid Johansson, foto: Norrlands bild, Sundsvalls museum
Kulturarv och mänskliga rättigheter – del 3
Det var inte så mycket fråga om mod. Jag var mest förbannad över allt hyckleri. Det var hela saken.
Ibland kan man förledas att tro att historien är färdigberättad. Så är det inte. Historien, det vill säga berättelserna om det förflutna, pågår hela tiden. Här och nu formuleras historien om, gång på gång utifrån samtidens intressen och konflikter. Vad som är, vad som har varit och vad som ska vara Sverige är ständigt föremål för diskussion och omtolkning.
Sveriges historia är, säger vi, en berättelse om människor som har kämpat för rätten att rösta, rätten att få använda sitt eget språk, rätten till en dräglig lön och säker arbetsmiljö, om kampen för ett självständigt liv eller rätten till sin sexualitet. Nu ska vi fördjupa oss i två av alla de tusentals rättighetskämpar som stärkt demokratin i Sverige: Ingrid Johansson och Eric Thorsell.
Rättighetskämpen Ingrid Johansson
Vintern 1950 anmäler lärarinnan Ingrid Johansson missförhållanden vid sinnesslöanstalten Bodaborg i Västernorrland i en skrivelse till Kungliga Skolöverstyrelsen. Ingrid Johansson skriver att hon blivit ombedd att sätta ned intelligenskvoten för vissa barn i samband med det test som gjordes som en del av underlaget för steriliseringsbeslut. Hon skriver att det förekommer kalldusch som straffmetod och psykisk tortyr på anstalten.
Ingrid Johansson slår larm och kämpar för barnens rättigheter i en tid då systemet att hålla människor förvarade på institutioner är omfattande och accepterat i Sverige. Det krävs mod för en enskild människa att på detta sätt gå emot sina överordnade och kämpa för andra människors rätt.
Berättade om övergrepp
Hennes överordnade gör allt för att tysta henne och få henne avskedad men anmälan blir starten på en omfattande utredning av verksamheten vid Bodaborg. Tidningar i hela landet skriver om fusk med intelligenstest och tvångssteriliseringar av barn. Anställda och före detta anställda intervjuas om missförhållanden. I intervjuerna berättas om hur barnen fått sitta i timmar vid matbordet tills de hade ätit upp maten. Hur deras brev till och från anhöriga censurerades. Om bestraffningar. Om kylan inomhus. Om skräcken för steriliseringar och bristen på information inför ingreppen.
Stoppade steriliseringar
Ingrid Johanssons agerande var startskottet för en omfattande nationell debatt om förhållandena på anstalterna och sterilisering av de intagna. Ingrid Johanssons val att larma om övergreppen gav resultatet att färre barn tvångssteriliserades i Sverige. Ingrid Johansson är en rättighetskämpe vars minne vi inte bör glömma.
Rättighetskämpen Eric Thorsell
Eric Thorsell från Surahammar kämpade för homosexuellas rättigheter under en tid då homosexualitet var kriminaliserat och även sågs som en psykisk sjukdom. En tid då hetsjakt bedrevs och homosexuella tvingades leva ett liv i rädsla och i det dolda.
Eric Thorsell föddes 1898 och arbetade på järnbruket i Surahammar. I slutet av 1920-talet besökte han Berlin och Institutet för sexualforskning som startats av Magnus Hirschfeld, en läkare som var en av förgrundspersonerna i kampen för homosexuellas rättigheter.
I februari 1933 höll Thorsell ett av de första offentliga fördragen om mänskliga rättigheter för homosexuella med rubriken Är de homosexuella rättslösa eller förbrytare?
Stod upp och stod kvar
Under decennier kom han sedan att oförtröttligt kämpa för homosexuellas mänskliga rättigheter i Sverige genom folkupplysning, föredrag och texter. Han tog bland annat initiativ till en tidning och drev på för homosexuellas organisering. Under 1930- och 40-talen hade Thorsell stöd från liberala och radikala kretsar, men under 1950-talets hetsjakt på homosexuella var Thorsell ofta ensam i sin kamp. När de stora tidningarna skrev om homosexligor och flera kulturpersonligheter tappade sitt offentliga civilkurage och drabbades av moralpanik stod Eric Thorsell upp i rättighetskampen.
I ett föredrag 1952 manade han till besinning:
”Här i Sverige är starka krafter igång för att frambesvärja en folkvrede mot de homosexuella. De homosexuella ska slaktas som mul- och klövsjuk boskap. Om sen alldeles oskyldiga blir utsatta för själamord, bekymrar inte de halvgalna moralister som nu löpa amok. Hur har denna psykos kunnat uppstå och vad är det som ligger bakom? Det märkligaste är att även tidningar som är kända för tolerans och vetenskapligt tänkesätt, inte varit på sin vakt, utan tjutit med ulvarna. Vad vi idag behöver är upplysning, upplysning och åter upplysning.”
Mod och ilska
Eric Thorsell arbetade på järnbrukets grovplåtsavdelning i Surahammar. Hela sitt liv kämpade han för homosexuellas rättigheter. Han var därtill en folkrörelseperson med stark förankring på hemorten där han var verksam i en rad föreningar. Erik Thorsell dog 1980.
År 2014 placerades en gravsten vid hans grav på kyrkogården i Surahammar med den här texten:”Det var inte så mycket fråga om mod. Jag var mest förbannad över allt hyckleri. Det var hela saken.”
Samhället går att förändra
Ett demokratiskt samhälle vilar på medborgarnas samhällsengagemang. Det bygger på allas lika rättigheter och på att medborgarna har så pass grundläggande kunskaper om samhället att de kan väga och värdera olika åsikter och uppfattningar för att sedan bilda sig en egen ståndpunkt. I en tid när de mänskliga rättigheterna är hotade på flera håll i världen behöver vi stärka kunskapen om rättigheternas tillkomst och historia och om vad avsaknaden av rättigheter faktiskt innebär. Samhället går att förändra. I det stora och i det lilla. Rättigheternas historia är en berättelse om att kämpa för att slippa repression, tvång och förtryck. Med ett historiskt perspektiv ser vi vad som kan ske när människor saknar rättigheter. Övergrepp och diskriminering tar inte sällan plats där rättigheter saknas. Historien visar också att människors kamp, strävanden och organisering är en förutsättning för att flytta fram positionerna. Det går att göra skillnad.
Anna Furumark, projektledare och kommunikationsstrateg
Anna Furumark leder arbetet i det nationella projektet Heterogena kulturarv. I detta projekt ingår två utställningar, den regionala 100 % kamp- rättighetskämpar och den större vandringsutställningen 100 % kamp – Sveriges historia och tre böcker: När det stör, 50 rättighetskamper i Sverige 1890-2017 och 100 % kamp – Mänskliga rättigheter och kulturarv, ett arbete som även innefattar programverksamhet, skolsamarbete samt utbildningar.
Heterogena kulturarv är ett samarbete mellan Västmanlands läns museum, Sundsvalls museum, Historiska museet och Regionmuseet Kristianstad.
Anna Furumark var tidigare projektledare för Att störa homogenitet och Norm, Nation och kultur vid Örebro läns museum och Kulturarvet och toleransen vid Sveriges hembygdsförbund.
Heterogena kulturarv finansieras av Statens kulturråd, Postkodlotteriets kulturstiftelse, Riksantikvarieämbetet och Region Skåne.
Texten ovan är del tre i en serie blogginlägg om kulturarv och mänskliga rättigheter:
Första delen – Tystnad läker inte sår – hittar du via den här länken
