Västarvet
Dags att välja vad som ska bevaras i bild
Det har gått mer än tio år sedan jag upptäckte ett bortglömt kulturarv. Till min förvåning visade det sig att resterna av det som hade kallats ”rekordåren” stod kvar som långsamt förfallande monument runtom i de svenska bygderna.
Direkt efter andra världskriget hade det brutit ut en enorm högkonjunktur. Industrierna gick för högvarv och deras omgivande bruksorter upplevde en blomstringstid som snart skulle visa sig förvandlas till en kort brittsommar. Redan i slutet av 1960-talet ökade konkurrensen kraftigt, och sedan lades pappersindustrier, varv och stålverk ned i allt snabbare takt. Efter ett par decennier var mycket av det traditionella svenska bruks- och jordbrukssamhället borta.
Som forskare hade jag skrivit tjocka böcker och avhandlingar om det som hade hänt, men jag var helt oförberedd på att ruinerna av bruken, folkparkerna, semesterstugorna och miljonprogramsområdena fanns kvar. Men eftersom det kostade pengar att riva var det just vad som hänt: efter flera decennier stod det de gamla husen kvar, inte sällan med den sista kaffekoppen och tipskupongen lämnad på borden.
Bevara i bild
Det har som sagt gått tio år sedan jag började fotografera de här resterna och idag är mycket av det som fanns då borta. Säkerhetsriskerna med att låta husen stå gjorde att rivningar tvingades fram och av ekonomiska skäl har bevarande i stort sett aldrig varit en möjlighet.
Men det som fanns kvar var ett mycket levande arv från ett samhälle som präglat många av dagens svenskar. Därför kan det också göra det lättare för yngre människor att förstå varifrån deras föräldrageneration kom ser jag det ändå som viktigt att något bevaras.
Rimligen måste det i så fall handla om fotografier och en begränsad mängd särskilda artefakter samt kanske några enstaka byggnader. Att intresset och engagemanget för den nutida historien är oerhört stort ser man på nätet, där grupper som intresserar sig för fenomenet nu närmar sig hundratusen medlemmar.
Magnifika, intressanta – och borta
Men ska man ta vara både på intresset och de platser som finns kvar bör urvalen göras snabbt, för annars kommer snart sagt alla rester av de gyllene åren snart att vara borta. Platserna i bildspelet är exempelvis inte bara intressanta och i en del fall till och med magnifika – det de också har gemensamt är att de i samtliga fall är försvunna.
Jan Jörnmark
Jan Jörnmark är docent i ekonomisk historia och författare. I över ett decennium har han fotograferat övergivna platser i Sverige och i världen; de stängda, övergivna och ibland glömda spåren av industrisamhället. De senaste åren har Jörnmark även hamnat i en central position i svensk bostadsdebatt genom sin skarpa kritik när det gäller utvecklingen av Göteborgs urbana miljö, bland annat genom boken Göteborg – mellan kreativitet och segregation.
